Vi var på universitetet och tittade på robothundarna Kjell och Curt. De var coola och de kunde åka och var roliga. För att Kjell skulle åka framåt var man tvungen att göra ljud och rörelser han hade sensorer så att han såg och hörde. Och han gjorde inte alltid som man ville. Hund numer två hette Curt. För att Curt skulle åka framåt hade man ett koppel som man styrde honom med. Han hade en tryck sensor som styrde honom. Ett klick huvudet snurrar till höger och vänster. Och två klick så svänger han åt det hållet som huvudet tittade åt. Och hunden kan prata och det var svårt att höra. Och det var roligt.
Filip E och Rasmus
Onsdagen den 12/1-11 var vi på universitetet i Örebro och fick lära oss om lego mindstorms (lego robotar). Lärarna hade byggt två robothundar som hette Curt och Kjell och hade olika funktioner. ”Hunden” Curt följde efter ljud och rörelser med en mikrofon och ögonsensorer. ”Hunden” Kjell hade ett koppel som man klickade på för att den skulle svänga åt det håll huvudet kollade åt. Båda hundarna hade en dator på ryggen. I datorn finns programmen som man har gjort i en vanlig dator, och laddat ner till hunden. Hundarna hade tre motorer var. Två till ”bakbenen”(som hade hjul) och en som styrde huvudet. När hunden ska svänga t ex till höger så stannar högra bakhjulet och det andra kör så svänger hunden. Framhjulen svänger när hunden svänger (som en kundvagn). Det var roligt att få komma dit och kolla på robotar.
Vilgot, Jonatan och Alexander J.
Vi har tittat på Lego Mindstorms . De var byggda som hundar . De hette Kurt och Kjell . De hade olika komponenter som kameror, mikrofoner, trycksensorer och motorer till hjul och halsen som när den vänder på huvudet söker efter ljud och rörelser.
Det var en bra dag idag. Det var tråkigt att skriva. Men det var roligt att man kan bygga så många olika robotar.
Oskar och Albin
Ni verkar haft en rolig dag där barnen blev inspereade och säkert lärde sig något nytt. M.G
SvaraRaderaTack för en underbar dag tillsammans med er. Örebro universitet tackar och niger för att ni ville komma till oss. Mvh Ulrika
SvaraRadera